We are & then we aren't
Helt plötsligt, mitt i eftermiddags kaffet, så kommer en av våra kunder in till butiken och säger att en av de som kommer till oss och handlar varje dag - har gått bort i hjärtattack på Vasaloppet.
Vi tror först att han skämtar, men hans egna ögon säger sanningen. Det är sant. Så fortsätter han och förklarar; det var därför han såg ut att vara så långt bort i Vasaloppet, och det var därför hans barn hoppade ur loppet trots att de bara var några ynka kilometer kvar till mål. Det var förklaringen. Han har gått bort.
Jag kände inte mannen. Åtminstone inte mer än att han handlar varje dag, han var väldigt trevlig och skämtsam. Han hade ca en månad kvar till pensionen som han såg fram emot väldigt mycket. Han pratade om det ofta, samt att han var exalterad över Vasaloppet. Han hade tränat länge inför det.
Jag började tänka på hur min relation till honom var. Att han blev lite irriterad i början på mig när jag alltid glömde bort hans efternamn. Till sist började han stava det åt mig och till slut mindes jag det. Han bara log och sa "äntligen." Han var alltid trevlig.
- och sen började jag tänka på hans stackars barn som åkte med honom i loppet.. att de kommer till ett stopp på vägen, och de blir flyttade åt sidan för att höra "Din far har gått bort." Jag kan inte ens tänka mig tanken hur det känns. Paniken som skulle uppstå. Chocken. Nekandet.. Det finns inga ord helt enkelt.
Nu kommer de åka bil tillbaka hela vägen från Mora i sorg. Mina tankar går ut till familjen, trots att vi inte kände varandra. Det känns hemskt..
Desto fler människor som går bort, desto mer förstår jag mig själv om ämnet. Jag klarar inte av sanningen. Jag kan inte förstå, hur en person kan vara och sedan plötsligt inte vara.
Nej. De är ute på en lång resa nånstans. En vacker plats. Det kanske till och med är så vackert, att de inte vill komma tillbaka hit.
I min värld är det så.
Hello, Im crazy. Who are you?
Nå, var ute en sväng igår. Drack ett glas rom och cola, och två öl. Jag har bakis. Det är sjukt. Det är absolut ingenting. Och när jag kom hem vinglade jag runt. Full - på två öl. insane. Men så går det när jag har undvikit alkohol ett bra tag nu. När man väl dricker, och dessutom inte ätit så mycket, så är det bara så att man blir snabbare påverkad. Sucks.
Idag blir det att bara ta det lugnt. Ska kolla en massa film. Dra på konka och köpa salladstillbehör å grejjer, och äta en nyttig mumsig grejj till filmerna. Även om jag är sjukt sugen på sipsi. Det är ett bra tag sedan sist.. iloveyouchips
ööh, har på senaste tiden haft sjuka drömmar. Det känns som att alla drömmarna är verkliga, och att de har hänt. Det fuckar upp mitt huvud rätt rejält. Inatt drömde jag att en blodåder sprack i min fot och det flög blod överallt. Och att mitt sjukintyg inte godkändes av min chef så jag inte fick betalt för en hel vecka. Och det fortsätter. Jag tror att det har hänt. Och jag får ibland påminna mig själv om att det inte var sant, men ibland har jag svårt att förstå haha... insaneinthemembrain
Nu väntar jag in Klaggen som ska komma på en kopp kaffe.
Tonights anxiety issue goes to;
I have to get out of here!
-
Blev inbjuden av Filmpool Nord att gå på en dokumentärgrejj på folkan idag, så ska kila dit med Klaggen!
bjuder på en snabb macbild
'it's a force field'
Åh, det kändes så otroligt skönt och bekvämt att ha sitt eget löpband hemma. Direkt efter jobbet medan man fortfarande är igång - upp på bandet och träna lite, sen göra lite ryggövningar. På med musik eller tv. Helt otroligt skönt. Lätt värt pengarna.
Har börjat kolla på American Horror Story. Jag hade inte direkt höga förhoppningar på den, men faktiskt var den väldigt bra. Jag gillar den. Väldigt psykgalen och blodigt, precis som jag gillar det.
För övrigt känns det som att jag har hittat mig själv igen. Det känns bra. Man vet att man hittat sig själv när man stannar upp och bara ler åt tanken. (Skrev nånting annat här men tror inte folk hade tagit det så bra så struntaidetniläsareee) MEN - im back.
gon'get'ma'game face on'
Imorgon är det dags att möta verkligheten igen - dags för arbete. Varit ledig i två veckor, det lär kännas otroligt tungt på psyket efter så här lång tid borta. Men det är det som krävs ibland... vi är ju alla moderna slavar. Finns inte så mycket mer vi kan göra än försöka vinna på lotto eller triss.
Har just betalat av alla räkningarna. Tuuuungt. Helt sjukt hur fort pengar försvinner. Några knapptryck och man är mycket fattigare. Det är bara siffror i den digitala världen förstås, men det har ju värde. Än så länge. Men trist att så mycket försvinner, plötsligt, och så är det bara tillbaka till jobbet för att tjäna tillbaka allt, för att kunna betala tillbaka till dom. Jävla system. Jag väntar iallafall ivrigt på att se hur det går med skattepengarna. Få tillbaka en jävla massa, eller betala? Jag hoppas på att få förstås.
Nåväl.. ska ta och försöka njuta av min söndag. Åka förbi farsan och lämna över lite film, se hur han trivs med hans nya present (köpt ett löpband till honom i födelsedagspresent), och låta Foxan leka av sig lite.
Happy Valentine's Day
Nå, glad på den här dagen. Alla hjärtans dag. För att fira denna dag, kommer jag och johan göra egen Sushiii. Fast, imorgon. Vem orkar fira på riktigt på en torsdag? Nå inte då vi. Inte för att vi bryr oss desto mer över den här kommersiella dagen.
Man får bara en massa skuldkänslor, enligt mig. Som jag och Klaggen diskutterade, är man singel vill man ha någon att fira med. Är man ihop med någon så bryr man sig inte. Ahhh, the logic of humanbeings... we suck.
'Once more with feeling'
Det ser ut som att jag blir kvar hemma resten av veckan också. Hade tänkt att gå till jobbet imorgon, tidigare än läkaren tyckte, men folk verkar anse att det är lika att jag är hemma. Jag är inte frisk, men inte jätte sjuk heller. Men chefen vill inte direkt att jag kommer dit och fortsätter sprida runt .. vilket är förståeligt.
Det här = as jävla lite pengar nästa månad.
Som sagt så blir det ultimat jävla sparande som gäller närmsta månaderna. Jag är ledsen folk, jag kommer vara as tråkig. Svinsugen på en massa bio och sånt där som egentligen är onödigt, men varje gång jag börjar känna att jag släpper på mig måste jag säga följande "Hälsan och Resa är viktigare än det här impuls köpet." oooch repeat. (kanske jag kan unna mig en bio nångång det är trots allt en stor del av mitt liv men JAJA.)
Hämtade hem mig ett löpband idag också. Ska testa hur det här går. Nu saknas bara ett par rejäla träningsskor så är jag redo att möta mitt nya öde. MEN löpbandet hör till min hälsa. Utan min hälsa för det nya... besväret som jag har fått, så kommer jag inte ha ett gott liv om jag inte ändrar på det. Jag behöver träna annars slutar jag upp som invalid till åldern av 25. Nä, nu överdriver jag. Men man vet aldrig, och jag vill inte lämna det till chansen. Har jag chansen att övervinna det här innan det har blivit värre så är det precis vad jag tänker göra. Det kostar mig skjortan, men det är vad som behövs. Annars kan jag inte ens resa nånstans.. utan resa = suicide Cindy.
Men ja - så, kommer inte handla nånting mer än vad som verkligen behövs. Ska hålla mig en jävla lång bit borta från alla shoppingsidor. (varit svin sugen på ett par nya skor men jag ska fan inte gå in och kolla på nånting. NOPE; she said crying to herself... )
Ska undvika att gå på stan - och är det något jag verkligen behöver så ska jag ENDAST gå på stan för att köpa just det, inga sidetracks fönstershopping eller annat skit som gör att man alltid köper nånting extra.
in other words... PRAY FOR ME ,_______,
a'cuppa'coffe and loads of sugar
Idag känner jag mig lite bättre. Men vem mår inte bra på fettisdagen?? Semlor idag liksom. Gör vem som helst glada. Smällt på mig mitt ansikte. Varit helt utan smink i över en vecka. Har känt konstigt att inte känna igen sig själv i spegeln, haha. men det är bra utan smink. Reality check. Tur att man inte träffade på någon när jag var på sjukhuset iallafall, ingen hade väl känt igen mig haha.
LÉ SICK CHICK
Jo, så atte, jag blev sjukskriven en vecka till. Andra veckan nu då. Kanske blir friskare snabbare, men yeah, läkaren intygar en vecka till. Skönt, men inte skönt om ni förstår. Men jag är nöjd. Skönt att vara hemma å så, gråta lite för sig själv. haha, nämen fast jo. Hårda tider, men idag fick jag en glimt av en bra känsla. En glädjande känsla. Det är ett bra steg framåt. Bara att fortsätta så här då så är jag tillbaka snart.
Det här blir ett par dyra månader jag kommit på. I och med min nya diagnos, lär jag få köpa in en massa dyra ting. Det känns tungt faktiskt, att veta. Pengarna finns ju så klart, men man hade velat spendera det på nånting annat. Nån som känner sig lite sugen på välgörenhet och ge mig lite cash????I said prettyplease.
Ärligt talat så vet jag inte hur många filmer jag har sett under den här tiden. Helt sjukt många skulle jag gissa på. Idag såg jag på Tron. Den var bättre än jag trodde, och intressant gjord. Jepp, Jag gillade den. Nu väntar snart Sin City. Sen finns det också nya avsnittet av The Walking Dead som jag väntat på sen typ.. november. JAGHARLÄNGTATSÅMYCKET.
Even the nicest People have their limits
Besvikelse.
En känsla som är otroligt komplex. Och en känsla jag hatar. Det är något som kräver rätt - en rätt att känna besvikelse. Men vem ger rätten? Det är svårt att avgöra, och det får mig ofta att skylla på mig själv. Senare året har jag blivit väldigt besviken på saker å folk. (Besviken har man blivit hela livet förstås) men först nu som jag börjar leva efter "aja. Det här har hänt och det finns inget jag kan göra åt det. Då gör jag det här istället." Det funkar rätt bra oftast, men det gör mig till en bitter person mestadels. När personer gör en besviken, är det inget man kan sudda ut. Det finns alltid där och gnager. Påminner om att personen gjort dig besviken, och hur svårt det kan vara att få tillbaka tilliten. Aja. Finns många vinklar på just den Här känslan .. Men jävligt komplex och irriterande är den.
Foxy slideshow
-
22 going on 70
Den här veckan (och närmsta tiden bakåt.) har varit en av de tyngsta i mitt liv. Jag känner mig totalt förstörd som person. Vilse. Försvunnen. Ingen kontroll. Det känns som att personen som var jag är jävla bortblåst.
Det finns knappt nån motivation till livet längre.. Tro mig jag hittar den alltid igen, men den här svackan har verkligen varit/är tung. Önskar att jag kunde spola tillbaka tiden. Men det fungerar inte i de här livet. Man kan önska hur mycket man vill men saker som hänt går inte att ändra på. Det är bara så att man ska lära sig att leva på nytt. Acceptera och gå vidare.. Lättare sagt än gjort. Men jag kommer dit. Det vet jag.
En av de bästa sakerna med att växa upp är just att veta det; det är inte slutet på livet. Man vet att allt förändras, och blir bättre så småningom. Det är bara att "hang in there" som gäller.
in black and white
Well, I had a shitty day yesterday
Var hos läkaren, fick höra rätt kassa nyheter. Inte de värsta man kan få, men inte direkt så man är glad. (orkar inte skriva här exakt vad det gäller. folk behöver inte veta. om nån undrar, så kan jag ju skriva till er personligen.)
Gick och gav blodprovet idag. 6 burkar. De hittade inte min ven som vanligt, så fick smärtpaj. Hatar nålar.
Nåväl.
Såg just på Alice in Wonderland. Kände att jag behövde fly till en vacker plats för en stund. Det fungerade. Men nu är man tillbaka här igen.
En annan sak, hormoner; vilket jävla påhitt. Am I right or what, ladies? Så jävla leds.
Har inte så mycket mer att säga förutom gnäll och tycka synd om mig själv - så det är lika man håller käft och letar efter sin styrka igen. Dags för en renande dusch, filosofiska tankar, nya styrkor och krafter.
Jo, Om någon råkar hålla på en magisk, bra, tänkande film/tvserie så tipsa mig gärna. Har sett klart alla avsnitt av Misfits och känner att jag behöver nånting nytt. The Vampire Diaries kommer bara en gång i veckan, lika så The Big Bang theory. SKINS kommer först till våren. Tuffa tider för en film/tv-beroende som jag. Får nöja mig med Dexter på eftermiddagarna med Johan.
update on the crazie
Såg just klart the Perks of being a wallflower - helt sjukt underbar. Grät en massa. Kände igen mig i hans galenskaper, hur jag känner mig varje dag, och vad som gör mig glad. en lyckad film.
Cherish your solitude
stannar hemma idag. kunde inte sova under hela natten, med en massa annat skit. så, stannar hemma i två dagar och tar hand om mig själv. helt enkelt. behöver samla lite styrka igen.
dra mig själv upp, så jag kan gå till jobbet med styrka och ett mål i sikte.
It seems like Life wont give me a break
Så fort jag börjar känna lite lycka igen, lite styrka, så kommer något annat och total river sönder det i bitar.
Om de visar sig att jag är körd, igen inom de här ämnet, så ger jag upp på livet. /ledsjävlabrud
the new me! .... again.
Nu är det slut på spenderandet.
Har valt jacka. (låt mig tillägga, att jag inte köpt en ny sommarjacka sedan jag var 15 år. Det är fan dags, och behövligt.) Nu är det slut. Det blir att skriva upp allting jag köper som inte har med 'överlevnad' att göra, dvs mat & räkningar. Ska försöka hålla mig på ett minimum av onödiga ting. Det är dags att spara för det som är det enda, som får mig att känna mig vid liv - att resa.
Har börjat planera en resa till USA nu med johans familj. Som det ser ut nu blir det en resa till hösten, och besöka x antal delar av västkusten. Jag känner mig vid liv. Jag kan känna hoppet igen. Jag har ett mål. Det känns underbart.
Förutom det, så har jag nog bestämt mig att jag ska försöka volontärarbeta med djur i afrika under det här året också. Är det någon som är sugen?? Antagligen inte. Verkar inte som att nån man känner, är sugen på ett äventyr. Jag får väl åka ensam. Leds på att vänta på en respartner som vill ha lite mer än en semester.
Jag vill ha något de flesta inte upplever. Jag vill njuta av livet, göra saker man inte vanligen gör. Uppleva nytt. Ja, allt som har med äventyr att göra. Och det är saker som jag inte kan få här i Sverige, eller Kiruna framförallt.
Här är en länk på en sida jag funderar på att arbeta med om/när jag drar och volontärarbetar.
Vill främst jobba med att rädda djur, och jag tyckte inte det var så dyrt för vad de erbjuder.
