.

Besvikelse.

En känsla som är otroligt komplex. Och en känsla jag hatar. Det är något som kräver rätt - en rätt att känna besvikelse. Men vem ger rätten? Det är svårt att avgöra, och det får mig ofta att skylla på mig själv. Senare året har jag blivit väldigt besviken på saker å folk. (Besviken har man blivit hela livet förstås) men först nu som jag börjar leva efter "aja. Det här har hänt och det finns inget jag kan göra åt det. Då gör jag det här istället." Det funkar rätt bra oftast, men det gör mig till en bitter person mestadels. När personer gör en besviken, är det inget man kan sudda ut. Det finns alltid där och gnager. Påminner om att personen gjort dig besviken, och hur svårt det kan vara att få tillbaka tilliten. Aja. Finns många vinklar på just den Här känslan .. Men jävligt komplex och irriterande är den.