and there I was again, standing, shaking.. with nothing to say
Igen kom det.
Som en kniv rakt in i mitt hjärta, från ingenstans.
Hjärtskärande panik, om något jag inte kan sätta ord på.
Något jag inte ens kan nästan röra.
För det är för bra för mig.
Ibland kan jag se det för vad det är, men det är sällan min upplyshet håller länge, för att sedan glömma bort, eller,
kanske möjligen, tvinga mig själv att glömma för att kunna orka fortsätta leva.
Jag lever för allt, och jag lever för inget.
Någonstans där emellan kan man finna mig.
Vilse i en ofantlig skog inlindad av en evig dimma.
När får jag vila?
Som en kniv rakt in i mitt hjärta, från ingenstans.
Hjärtskärande panik, om något jag inte kan sätta ord på.
Något jag inte ens kan nästan röra.
För det är för bra för mig.
Ibland kan jag se det för vad det är, men det är sällan min upplyshet håller länge, för att sedan glömma bort, eller,
kanske möjligen, tvinga mig själv att glömma för att kunna orka fortsätta leva.
Jag lever för allt, och jag lever för inget.
Någonstans där emellan kan man finna mig.
Vilse i en ofantlig skog inlindad av en evig dimma.
När får jag vila?
Kommentarer
Trackback
