.

yes, en bild där jag ler på. inte ofta de händer.

låt mig dansa på sanden precis som om världen vore sann,
måste försvinna. måste gå bort.
i mörkret där allt och inget finns, där jag känner mig som hemma.
där ord slås bort av en kropp av sten. stark. obruten.

låt mig dansa på sanden precis som om världen vore sann,
bevisa om kärlekens passion fortfarande finns,
eller om den är föralltid försvunnen.
borta i det förgågna, ersatt av moderna tider.

låt mig dansa på sanden precis som om världen vore sann,
fly fortare än  mina fötter kan springa. låt mig ramla, låt mig förmultna.
för utan det jag hade, är jag ingenting. den slagna lilla flickan som en gång var jag, vet.
hon vet.

sakta ruttnande försvinner hon.. sakta döende är jag..

Ett ögonblick. En mening. Ett ord.
Tusen betydelser.
Jag minns det väl. Dagen då den stora väggen jag byggt upp av vackra lögner, raserade. Sakta smulades sönder och bara en spegel stod kvar.
Reflektionen av en smärtande sanning.
'där i botten av oss själva' finns alltid svaret. Under ytan. Alltid.


Hjälp mig härifrån.

Inte så värst mkt bloggande som ni kanske märker. Jag jobbar och slutar sent, sen ska det packas, och sovas.

Det var ändå rätt skönt. Gick å lade mig i sängen under en filt, katten joinade mig - drömde mig ännu en skit äcklig jävla dröm men den här gången om ett haunted house. Vaknade upp svinrädd, plötsligt kålsvart överallt. Panik.

Anyway, idag ska iväg och sen kolla premiären av den nya Grimm serien! Ni anar inte hur glad jag är. Hoppas serien är asbra.

ett av mina favoritband

ta mig för den jag är. annars får det va.

Klaggen har vart förbi och vi har checkat in senaste avsnittet av Dexter. Chill, te och sånt dära. Ska iväg kring 18 tiden och checka på en lägenhet som jag hoppas på att man kan byta. Även om jag inte ens sett den, men jag känner kärleken, haha.

Ah, jag såg Paranormal Activity3 igår. Och jag måste erkänna, trots att jag inte är rädd för många skräckfilmer - jag höll andan så ofta att jag ville spy. Jag fick tårar. Jag slog nästan en rak höger på klaggen & fredrik.
Efter filmen gick jag runt som om jag vore full, jag hade så jävla mkt adrenalin or whatever, att jag var helt spacy. DET kallar jag en lyckad skräckfilm. Finns ju de som säkert tyckte den sög, men jag älskade den och måste se den snart igen. Men det är ju inte en skräckfilm som tex thailändska Shutter (kärleken själv<3), men den här var i sin egen hoppatillskräckfilm-klass.
Det blev också en massa COD igår kväll, vilket var niiice. Nazizombies ftw. Och X-Files på natten med en kopp te innan man for hem.

Tagit en dusch, röd i ansiktet, no makeup stuffs. Har tagit det så lugnt jag bara kan. Jag är utvilad. haha. Lite kvar av Top Model sen äre Despannnn!

peace

Off. Ja skulle läsa lite av bröderna Grimm, men så ser ja att the break up börjar 22. Och 30 days of night som ja inte sett. Och the shining som ja velat se om ett bra tag. Fan det är bara skit på tv varje dag, varför ska de ha allt bra på samma dag? >> dålig planering gott folk. Dålig planering.

Har lite för mkt text på senaste. Jag skyller på jobb och mörka tankar som behöver komma ut och få en plats. Även fast ingen, absolut ingen, fattar ens lite om vad jag syftar på i mina inlägg- känns det skönt att få ur mig lite ord.
Nånting annat än de instängda hemska sanningarna, eller världen som jag så desperat vill fly från. Men jag tror att jag är redo snart. Det känns iaf så..
Det väntas ett par skrämmande veckor kanske här fram över. Eller så inte.

Som folk vet är mitt immunförsvar sämst. Verkligen sämst. Och jag är sjuk. Hals ont, illamående, huvudvärk, lungor å rygg. Ska försöka ta mig till jobbet men chansen är stor att ja drar hem.
Det är också en möjlig chans att ja har svinkoppor, då Johan är sjuk med det och det är smittsamt.

Det svarta mörkrets skrämmande abyss blänker tillbaka mot bergets kalla väggar. Jag väntar likt Snövit när hon väntar på sin prins, på att en dag få veta. Ett misstag eller ett sorgligt men glatt slut? Bara tiden som kan avgöra.
Men jag vet vad som lurar..

Må hoppas att det går fort.

Snart på väg hem från jobbet. Har tusen tankar, både bra & dåliga. Förvirrade och vissa så klara som ens spegelbild. "där i botten av oss själva"... Ja. Där finns svaren. Alltid. Även de vi inte vill se och vi gör allt för att göra oss korkade nog att glömma bort de för en stund. En ynka liten stund.

Det är allt vi begär. Det är allt jag begär. Men jag vet inte hur jag ska orka lyssna på mig längre. Det är för mycket i tankarna. För mycket dimma och för mycket klarhet.
Förstår ni?? Så vi sjunker ned i det vi vet att vi älskar. Trygghet. Tröstar oss en stund med våra avskyvärda sanningar. Men sen då...?

Drömmarna fortsätter att vara underbara. Jeez, vill bara sova hela tiden så man får vara med om sånt.

Min dröm inatt var helt jävla magisk