.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt med mig när det kommer till denna blogg, eller det faktum att jag inte skriver så mycket längre.

 

När jag var som mest ledsen, så var det tiden jag skrev mest.

 

"thank you for the tragedy. I need it for my art."- Kurt Cobain

 

Det känns jätte roligt att jag är lycklig. Att jag är självsäker i mig själv. Allting som lycka ger.

Men det är jätte tråkigt att jag känner mindre. Solen är inte lika vacker. Vattnet är inte lika magiskt.

Inget är lika starkt som en deprimerande dag, och känslan när en kyss drar en tillbaka från mörkret.

Man kan lugnt säga att det är blandade känslor om saken. Men inspirationen finns inte där på samma sätt som när man är ledsen, vilket är väldigt tråkigt då jag älskar att skriva.

Nu finner jag min magi i mina drömmar om natten. Det är där jag känner mig mest levande varje natt.

Eller när jag reser runt världen.

Ett beroende. Att söka naturliga kickar i livet.

Men dom finns där.

Skräckfilmerna ger mig en chans på en annan sorts lycka för en stund.

Jag behöver mörkret för att känna mig hel -- och jag behöver mycket mörker.

 

"I touch the fire and it freezes me.

I look into it and it's black..

Why can't I feel?

My skin should crack and peel,

I want the fire back!"