.

Här har inget inlägg gjorts, på ett par år.

Och nu plötsligt kände jag, varför inte. 

 

Jag har flyttat iväg från Kiruna som de flesta i min omgivning vet - och de är bland de bästa beslut jag gjort. 

 

Det kändes som att jag höll på att drunkna i depression. Kiruna för mig, är 80% dåliga minnen och 20% bra. Det som är bra, står vänner och familj för, och resten är bara associerat med negativa saker.

Att ta steget, och flytta från Kiruna, har gjort att jag nu känner mig glad. I vissa ögonblick, rentav Lycklig - och jag kan säga, att jag inte varit lycklig på många år. 

Min depression vet jag inte om den någonsin kommer försvinna, men åtminstone här, känns det som att den inte tar lika stor plats som i min hemstad. 

Jag har inte lika stort behov för alkohol heller här. Det känns inte nödvändigt. Jag tar ett par öl för att det är gott, äter god mat, och sedan har man gått hem. Det har känts bra, att inte vakna upp nästa dag i total bakis och illamående. Man kan göra andra saker istället, och känna sig nyttigare, och kroppen mår bättre.

Jag känner mig lyft. Bara av att ta en promenad, och se nya blommor, eller höga vackra träd, eller trädblad större än min hand känns magiskt för mig. De små sakerna i vardagen förgyller allt. Jag känner mig gladare. 

I Kiruna, var det väldigt sällan man kunde känna så. De få gånger man tog sig ut för att campa möjligtvist - men det brukar oftast tas över av en negativ känsla av att det alltid är kallt. Även på sommaren.

Kyla och jag går inte bra ihop. Jag och snö, går inte bra ihop. Ni som har mig på snapchat har sett nog många rants av mig skrikande på hur mycket jag hatar snön och kylan, så om man hade fått betalt 1kr för varje rant, skulle man vara rik idag.

Nu har inte jag ännu upplevt vintern i Umeå mer än några dagar på visit tidigare, men den är åtminstone kortare. Det får räcka åtminstone för nu. Man kanske flyttar vidare till en annan stad i framtiden, när man känner för något annat. Vem vet. 

 

Men att bara ta steget och lämna hemstaden, får en att inse, att det är lättare att flytta än man tror. Det är möjligt - och i mitt fall, nödvändigt, för att dra mig själv upp ur askan på nytt.

 

Det blev inte så jätte mycket foton taget på Halloween/Oktober. Men här är ett par stycken, vissa redigerade, vissa oredigerade, vissa med mobil och vissa med Canon 7D. Om någon inte vill vara med, säg till :)

 

 

Tyvärr så var det mycket moln, och det gick inte att fånga norrskenen så bra i helg. Men ett par foton kan ni få se iallafall

 

Vi åkte ut med campen för någon helg sedan. Här är fotona från den helgen.

Jag & Johan har köpt en Camper till hans pickup. Så, igår var vi på premiären att prova ut så att allting fungerar.

 

Har faktiskt glömt att ladda upp dessa bilder som jag tog just innan jag for till Italien, så här kommer dom också.

Sista dagen i Rom så shoppade vi = inte desto mer fotografering.

Dagen efter tog vi tåget mot Neapel.

 

Tåg mot Neapel

Här är ett par foton från dagen då vi var till Colosseum i Rom.

 

Här är lite foton från vandringen vi gjorde förra helgen

Här kommer ett par bilder från Midsommarhelgen, då jag och Johan åkte ut med husbilen.

Vi fick även besök av Daniel och hans systers hund. (foton är blandade med iPhone och Canon-bilder.)

 

 

Vad är det som får oss kvinnor att helt förstöra ens budget för ett par skor? Nu menar jag inte alla, men det finns helt klart en stereotyp där ute om ämnet, och det gör det åtminstone lite sant.

 

När jag var liten så var jag inte så brydd alls om skor. I couldn't care less.

men nu, som vuxen kvinna, kan jag sprätta nästan hur mycket som helst för de där par skor som får ens hjärta att hoppa ett steg och det känns som lösningen på alla ens problem.

Är det konsumtions-samhället vi lever i som byggt upp detta? För att man lärt sig sedan barnsben, att Barbie har klackaskor så ska vi ha det också? Va fan hände?

 

Jag googlade lite snabbt om ämnet och sökordet blev "Why women wears heels".

Det kom upp enkla små berättelser om varför vi bör ha klackaskor. Men jag kunde inte undgå att missa, att mer än halva anledningarna var att attrahera en man.  (http://www.ebay.com/gds/5-Reasons-to-Wear-High-Heels-/10000000177629772/g.html)

Jag är en kvinna som tycker att jag har på mig kläder jag Själv känner mig snygg i, men det finns också i bakhuvudet att man vill att andra ska tycka man är snygg. Det är ganska konstigt ändå.. Det mänskliga egot.

Desto mer man lär sig om hela världen, hur vi blir manipulerade så tidigt i livet -- desto mer förvånad blir man. Man blir en cynisk person, och desto äldre jag blir, desto mindre tror jag på magi och känns som att nästan alla människor är onda politiker som bara vill uttnyttja allting.

Woah, den här texten tog en plötslig vändning. Men allting hör egentligen ihop på ett eller annat sätt. This world of consumerism.

     Innan 50tals festen jag gick på förra helgen, så kollade jag upp lite om smink och kvinnor på 50talet. Något som jag blev förvånad av, var att anledningen till varför smink och vackra glamorösa klänningar blev så otroligt populärt kring den tiden, var för att så pass många män hade dött i krig, så det var ett överflöd av kvinnor så att säga. Det betydde att kvinnorna fick så mycket konkurrens mellan varandra, så de var tvugna att skilja sig ur mängden, med att vara så vacker som möjligt, för att locka en man att gifta sig med, och därmed säkra sin framtid med hus/barn/man.

 

"We buy things we don't need, with money we don't have, to impress people we don't like." - Fight Club

Alltid ett citat som får en att tänka.

 

Det är ett tag sedan jag tog mig tiden att ladda upp lite av vad jag fotat under dagarna.

De här är ett par bilder från min födelsedag, och från helgen som jag och Johan åkte till en stuga.

 

Till helgen så ska vi åka till Morjärv, och kameran ska med! Jag ska sätta den på laddning så allting är klart.