.

Jag har funderat på att göra en egen bucketlista. Eller, ni som inte har sett den filmen; göra min egen lista för saker jag vill göra innan jag dör. Vad jag har för mål i livet.

Jag tycker att det är viktigt att man inte glömmer bort det man vill göra, men framför allt, inte glömma de saker man gjort, och hur stolt man var över sig själv när man gjorde det. Det är viktigt att minnas.

Det var väldigt kul att se hur mycket jag faktiskt redan hade åstadkommit med mina drömmar. Nästan hälften av det som jag skrivit ned, har jag lyckats göra. Det var kul att se.

Jag tänkte först visa min lista, men ångrade mig. Jag får visa till mina vänner, eller om någon skulle fråga. Det kändes lite för.... 'intimt' att visa listan av någon anledning haha. Jag kanske ångrar mig, vem vet.

Det är aldrig försent att ändra sig.

 

Livet är nu. Det får vi inte glömma, trots att med åldern kan det kännas som att man inte borde drömma längre.

Som att man inte är tillåten på samma sätt. Åtminstone så känns det så för mig. Vore kul att se andras listor! Säg till om ni ska göra en. Att se vad andra drömmer om är alltid intressant och roligt.

 

 

Ni vet den där känslan, av att man inte förstår något, men plötsligt så fattar man det bara.

Som en liknelse alla kan förstå, läraren ska visa ett nytt sätt att räkna i matten och man bara "och hur fan är det meningen att man ska fatta det där?" och förklaring efter förklaring, så förstår man det inte. Läraren provar olika sätt, inget funkar.

Sen sitter du bara där och ska testa ännu en gång att försöka räkna ut talet - och det bara funkar. Utan att du nödvändigtvist försöker mycket, det bara finns där. Du kan det.

- så kände jag idag med en låt jag försökt lära mig till fiolen. Jag har suttit med noterna i typ tre veckor och bara kunnat första raden. Sen idag försökte jag bara på skojjs skull medans jag väntade på min arbetsintervju ska börja, och plötsligt kunde jag precis allting som stog i noterna. Hela jävla låten. Plötsligt. Ni anar inte hurdan personlig glädje jag kände. Hoppa som ett fån hemma och skrattade. Man ska ta till vara på såna stunder, de kommer verkligen inte ofta. Åtminstone inte för mig.

 

Kom precis hem från en arbetsintervju också - HOPPAS att jag får. Det kändes jätte bra, så.. men jag brukar inte ha tur med att få jobb jag faktiskt vill ha. here's to hope! (och jag får fan inte tänka på intervjun för då överanalyserar man bara och blir galen...man borde ha sagt det där, och det där glömde jag säga)... hoff. självanalyser kan ta sig.

 

Det har varit en tung tid på sistone. Det är allt jag har att säga.

Ja, jag började spela fiol för kanske en-två månader (?) sedan. Under tiden har jag fått låna lärarens fiol, men idag får jag börja använda min alldeles egna. Den var dyr, så jag hoppas att den ska duga trots att den inte är begagnad med bästa ljudet.

 

Ibland vill man bara krypa ned under ett duntäcke, och inte komma upp igen.

Yap, det har också varit Halloween fest som vanligt hos oss.

Här är ett par bilder! Lägger inte upp alla, för de orkar ja inte bara.

Frukosten här var inte alls att hurra för. Man fick små förpaketerade flingor i portioner. Kaffe, och en jävla massa bakelser med socker. Till slut tog man flera fling-portioner och kaffe bara. Det var också väldigt lite med plats där frukosten var, så man fick ta med till sitt rum för att äta. Lite dåligt tyckte man. De hade bara kunnat ta övre våningen där lobbyn var, och byta från hotellrum och istället bygga trappa och öppna upp till en liten restaurang.

MEN, det är min åsikt.

Idag åkte vi till Leadbetter beach. Det var kanske 10personer på stranden, väldigt skönt. Däremot blev stranden så sjukt het så man kunde inte gå där utan sina skor. Helt omöjligt. Här blev jag också jagad av måsarna som jag lagt upp en video på tidigare.
Vi blev leds på den heta värmen, och åkte tillbaka till hotellets egen pool. Sjukt skönt! Knappt någon där under större delen av tiden. Vi köpte bara budweisers och drack där istället. Bekvämt.

Efter det gick vi på en promenad, hittade coolaste bokhandeln jag sett i mitt liv. Köpte Alice i Underlandet.
SEN efter det blev det pizza på Pizzaguru. Där av alla platser, råkade jag träffa en bekant som jag mötte i Kiruna när jag var typ 18. En man som reste från USA. HAN stod där på pizzaguru. Jag skrev till han och vi bestämde oss för att träffas upp nästa dag.  En av de absolut skönaste dagarna på våran resa!

 

En snabb frukost på ett sketchy hotellrum (där var frukosten som hotellet bjöd på.) och sedan bar det av att handla lite mat till vägen. Det vanliga, som tomatsoppa och bröd. Godis, chips. yep.

Efter den här vägen fanns det jätte många rancher. Kossor, hjortar till och med, hästar osv. Det var ganska roligt att se efter vägen.

Vi åkte mot Santa Barbara.  Här åt vi en snabb lunch på stan innan vi checkade in till hotellet. Vi fick också en kinesisk kaka med råd som sade "Work on improving your exercise routine." ah. tack för tipset.

 

Vi har anlänt till en liten by som heter Cayuco. Vädret är inte det bästa, så det blev ingen strand.

Vi gick en vända runt allting, ut på piren, en snabb träning med speedwalk uppför ett litet berg. Bara tog det lugnt. En tripp till deras centrum, som var mindre än kirunas. Mest antikbutiker där.

Tog en hamburgare på en restaurang som hette Duckies. Inte alls god mat, men man fick iallafall öl.