.

Ni vet den där känslan, av att man inte förstår något, men plötsligt så fattar man det bara.

Som en liknelse alla kan förstå, läraren ska visa ett nytt sätt att räkna i matten och man bara "och hur fan är det meningen att man ska fatta det där?" och förklaring efter förklaring, så förstår man det inte. Läraren provar olika sätt, inget funkar.

Sen sitter du bara där och ska testa ännu en gång att försöka räkna ut talet - och det bara funkar. Utan att du nödvändigtvist försöker mycket, det bara finns där. Du kan det.

- så kände jag idag med en låt jag försökt lära mig till fiolen. Jag har suttit med noterna i typ tre veckor och bara kunnat första raden. Sen idag försökte jag bara på skojjs skull medans jag väntade på min arbetsintervju ska börja, och plötsligt kunde jag precis allting som stog i noterna. Hela jävla låten. Plötsligt. Ni anar inte hurdan personlig glädje jag kände. Hoppa som ett fån hemma och skrattade. Man ska ta till vara på såna stunder, de kommer verkligen inte ofta. Åtminstone inte för mig.

 

Kom precis hem från en arbetsintervju också - HOPPAS att jag får. Det kändes jätte bra, så.. men jag brukar inte ha tur med att få jobb jag faktiskt vill ha. here's to hope! (och jag får fan inte tänka på intervjun för då överanalyserar man bara och blir galen...man borde ha sagt det där, och det där glömde jag säga)... hoff. självanalyser kan ta sig.