.

Brorsan frågade om jag ville komma och fota Linus första snowboard tur. Så här kommer bilderna därifrån! Jag har fortfarande inte, efter alla dessa år, lärt mig hur man fotar med för mycket ljus så jag beklagar att de inte är de bästa. Men jag lär mig i sinom tid det också.

Morsan hittade läppstiftet jag letat efter. Nytt läppstift så jag ser lite mer död ut. En ljus färg som faktiskt fastnar på mina läppar. Oh yeahh! me likey

Morgonen har varit helt underbar. Sovmorgon, mysigt med Foxy, kollat True Blood, en massa jävla kaffe, musik, kollat efter resor med Klaggen. Helt.. perfa.

På ett tag blir det att åka till farsan där vi ska laga fisken vi fått i Rautas. Lär bli gött! Kocken Cindy ska göra sin underbara egna potatismos.

 

 

 

Köpt solbrillor för första gången typ.. ja nånsin? i min vuxna ålder åtminstone. Alla glasögon som jag har, har jag hittat nånstans eller fått hahahah. hoff. snål. Men nu kan jag se med solbrillorna, och jag är redo att köra i solljuset utan att gråta! YEAH! - och när ni kollar på bilderna, kan ni ju ha ett beat i huvudet typ untzuntzuntzuntz så blir ja ändå coolare

 

Så, jag sitter ännu en gång och räknar på siffor för att resa och studera i USA.

Min dröm vore, resa till Hawaii - studera två veckor - resa till Los Angeles och möta upp Johan - bila längs västkusten - sen åka hem igen. Men det jag hittills räknat ihop skulle gå på ca 20500Kr. Då är också boende och mat inkluderat i studerandet på Hawaii. Däremot inte mat och boende när man bilar efter kusten.

Så, give or take, ca 10k till på det. Sen att man ska kunna göra roliga saker osv, så i slutändan kanske 30-40k.

 

Inte hela världen, EGENTLIGEN, men man är som programmerad att inte använda så mycket av ens pengar. Det är som Into the wild säger "Money makes people cautious". Sant så vare. Även om jag inte blir direkt fattig efter att jag spenderat så pass mycket pengar, så känns det ändå som att man kniper ihop plånkan, säger till sig själv "men inte behöver jag egentligen.... " även om det är vad jag mest skulle vilja göra. Det är vad som sätter ett leende på mina läppar. Jag är orolig att pengarna blir bortkastade. Det har varit tungt att spara ihop den summa jag har nu.

Men å andra sidan - har johan inga planer på att flytta från kiruna och jag vill ju inte lämna han. Så, vi lär inte köpa en lägenhet på x antal år (antar jag) så vad ska jag göra med pengarna, annat än att de är en digital summa på mitt sparkonto?

 

yeah, jag ska ta mig en tänkare.. har bett om ett prisförslag från USAs skola som jag tänkte gå på isåfall. Om pengarna verkar stämma så, vem vet. Jag kanske för en gångs skull, gör något stort i mitt liv. Något jag alltid drömt om - gå på skola i USA och bila längs västkusten.

 

Jag behöver åka bort. Jag behöver resa. Jag behöver pengar. Funderar på att bara dra iväg, även om jag kanske inte borde. Men det är så mycket man "kanske inte borde", som man aldrig gör, och sen kanske man plötsligt dör.. Ska ta mig en tänkare, men jag kanske reser bort till min födelsedag. Det vore mer än underbart..

- men jag ska ändå till USA till hösten, jag kanske lyckas hålla i mina sug tills dess. Men oj, så jag längtar efter sanden mellan tårna, värmen, havet, fiskarna, naturen.. Jag har inte rest till en tropisk plats sen jag var ca 15 år. Jag skulle gärna vilja ha en sån tur också. Simma med delfinerna. Dyka bland korallreven. Känna på lite äventyr. Volontärarbeta (fast det kostar ju pengar så det är det enda negativa.. ) Känns som att det bara är jag som har de här känslorna. Det är tråkigt.

 

Fick iallafall vara kvar på jobbet tills 28Mars. Så, jag får åtminstone en sista full lön. Den här månaden blir mager eftersom jag var sjuk i två veckor.. men nånting får man åtminstone. Bara inte så fyllig som den annars är.

Har börjat söka jobb runt i stan. Kanske ska skicka runt lite till Luleå och Kalix också. Varför inte, liksom.. chansen att man får jobb där ändå är ju onormalt litet.

 

Här är alla samlade bilder som jag tagit på Rautas premiären. Vissa är tagna med iPhone, så ursäkta för snäppet sämre kvalité på vissa, och det var sjukt kallt att fota så hoppas ni förstår haha

Nå väl, fick veta igår att jag bara har jobb tills den 28 Mars. Jag orkar inte ens gå in på allting här, men ni nära vet ju hur läget ligger till.  Just nu känner jag en massa negativa känslor, och har svårt att orka göra nånting alls. Försöker mitt bästa att hålla igång mig med träning och försöka vara med folk iallafall. Det är det bästa man kan göra om en depression väntar runt hörnet. Orkar inte direkt skriva något. En massa fix inför Rautas är det iallafall så, jag är knappt hemma ändå. Kameran är färdigladdad, DS likaså, det är dags för att ladda inför lite positiva ting. hörs.

Nå det är en ny vecka.

Till nästa helg ska vi och arka i Rautas. Så den här veckan blir bara att förbereda inför just det. Ser fram emot det som fan. Kommer bli skönt att försvinna ett tag. Fota lite. Spela DS medan alla pimplar or whatever. Skönt.

 

Idag fick jag panik när jag körde bil och började gråta - inte för att jag var sadface, utan för att solen lyser alldelens för starkt för att jag ska klara av det. Höll på att köra av vägen. Så direkt efter jobbet blev det att leta solglasögon med styrka för första gången. Det är fan på tiden. Hittade ett par som jag tror jag ska köpa. Ska bara höra vad Johan tycker, men tror ja köper dom ändå.
Tänka sig, jag har inte haft solglasögon sedan jag var liten tror jag. Jag har alltid hatat dom. Tycker att jag ser ut som ett retard i alla par. Men nu tror jag att jag hittade några jag kan se helt OK ut i, iallafall.

 

Farligt nära att åka å fixa synen forever asså. De negativa delarna med att ha sämst syn; Ett par solglasögon som kanske kostar 100kr utan synfel, kostar för en med synfels-glas från 500Kr och uppåt. När man ska åka skoter kan man inte ha vanliga glasögonen under goggles, så man ser absolut ingenting om hur vacker naturen är förrän man kommer fram. Jag kan förstås, ha på mig linserna, men ögonen blir så torra när det blåser in luft så man gråter istället = man ser ingenting ändå. När man ska simma, ser jag ingenting. Har jag linser, faller de ur, eller kletar runt så det blir obehagligt i ögonen = man ser ingenting ändå. euuuuhhhhh...

 

Nå, har tränat i vanlig ordning, dricker min smoothie. Dags för att se sista avsnittet från American Horror Story och sen blir det True Blood (ja, jag har gett den serien en chans. Är i slutet på första säsongen och känner, mjeh.)

 

tänkte skriva nånting, men jag vet inte. orden finns inte riktigt där. orken finns inte där. trots att det är fredag.

kanske kommer senare.

Helt plötsligt, mitt i eftermiddags kaffet, så kommer en av våra kunder in till butiken och säger att en av de som kommer till oss och handlar varje dag -        har gått bort i hjärtattack på Vasaloppet.

Vi tror först att han skämtar, men hans egna ögon säger sanningen. Det är sant. Så fortsätter han och förklarar; det var därför han såg ut att vara så långt bort i Vasaloppet, och det var därför hans barn hoppade ur loppet trots att de bara var några ynka kilometer kvar till mål. Det var förklaringen. Han har gått bort.

 

Jag kände inte mannen. Åtminstone inte mer än att han handlar varje dag, han var väldigt trevlig och skämtsam. Han hade ca en månad kvar till pensionen som han såg fram emot väldigt mycket. Han pratade om det ofta, samt att han var exalterad över Vasaloppet. Han hade tränat länge inför det.

Jag började tänka på hur min relation till honom var. Att han blev lite irriterad i början på mig när jag alltid glömde bort hans efternamn. Till sist började han stava det åt mig och till slut mindes jag det. Han bara log och sa "äntligen." Han var alltid trevlig.

 - och sen började jag tänka på hans stackars barn som åkte med honom i loppet.. att de kommer till ett stopp på vägen, och de blir flyttade åt sidan för att höra "Din far har gått bort." Jag kan inte ens tänka mig tanken hur det känns. Paniken som skulle uppstå. Chocken. Nekandet.. Det finns inga ord helt enkelt.

Nu kommer de åka bil tillbaka hela vägen från Mora i sorg. Mina tankar går ut till familjen, trots att vi inte kände varandra. Det känns hemskt..

 

Desto fler människor som går bort, desto mer förstår jag mig själv om ämnet. Jag klarar inte av sanningen. Jag kan inte förstå,          hur en person kan vara och sedan plötsligt inte vara.

Nej. De är ute på en lång resa nånstans. En vacker plats. Det kanske till och med är så vackert, att de inte vill komma tillbaka hit.

 

 

I min värld är det så.

Nå, var ute en sväng igår. Drack ett glas rom och cola, och två öl. Jag har bakis. Det är sjukt. Det är absolut ingenting. Och när jag kom hem vinglade jag runt. Full -     på två öl. insane. Men så går det när jag har undvikit alkohol ett bra tag nu. När man väl dricker, och dessutom inte ätit så mycket, så är det bara så att man blir snabbare påverkad. Sucks.

Idag blir det att bara ta det lugnt. Ska kolla en massa film. Dra på konka och köpa salladstillbehör å grejjer, och äta en nyttig mumsig grejj till filmerna. Även om jag är sjukt sugen på sipsi. Det är ett bra tag sedan sist.. iloveyouchips

 

ööh, har på senaste tiden haft sjuka drömmar. Det känns som att alla drömmarna är verkliga, och att de har hänt. Det fuckar upp mitt huvud rätt rejält. Inatt drömde jag att en blodåder sprack i min fot och det flög blod överallt. Och att mitt sjukintyg inte godkändes av min chef så jag inte fick betalt för en hel vecka. Och det fortsätter. Jag tror att det har hänt. Och jag får ibland påminna mig själv om att det inte var sant, men ibland har jag svårt att förstå haha... insaneinthemembrain

Nu väntar jag in Klaggen som ska komma på en kopp kaffe.

Blev inbjuden av Filmpool Nord att gå på en dokumentärgrejj på folkan idag, så ska kila dit med Klaggen!

 

Åh, det kändes så otroligt skönt och bekvämt att ha sitt eget löpband hemma. Direkt efter jobbet medan man fortfarande är igång - upp på bandet och träna lite, sen göra lite ryggövningar. På med musik eller tv. Helt otroligt skönt. Lätt värt pengarna.

Har börjat kolla på American Horror Story. Jag hade inte direkt höga förhoppningar på den, men faktiskt var den väldigt bra. Jag gillar den. Väldigt psykgalen och blodigt, precis som jag gillar det.

 

För övrigt känns det som att jag har hittat mig själv igen. Det känns bra. Man vet att man hittat sig själv när man stannar upp och bara ler åt tanken. (Skrev nånting annat här men tror inte folk hade tagit det så bra så struntaidetniläsareee) MEN - im back.

 

Imorgon är det dags att möta verkligheten igen - dags för arbete. Varit ledig i två veckor, det lär kännas otroligt tungt på psyket efter så här lång tid borta. Men det är det som krävs ibland... vi är ju alla moderna slavar. Finns inte så mycket mer vi kan göra än försöka vinna på lotto eller triss.

Har just betalat av alla räkningarna. Tuuuungt. Helt sjukt hur fort pengar försvinner. Några knapptryck och man är mycket fattigare. Det är bara siffror i den digitala världen förstås, men det har ju värde. Än så länge. Men trist att så mycket försvinner, plötsligt, och så är det bara tillbaka till jobbet för att tjäna tillbaka allt, för att kunna betala tillbaka till dom. Jävla system. Jag väntar iallafall ivrigt på att se hur det går med skattepengarna. Få tillbaka en jävla massa, eller betala? Jag hoppas på att få förstås.

Nåväl.. ska ta och försöka njuta av min söndag. Åka förbi farsan och lämna över lite film, se hur han trivs med hans nya present (köpt ett löpband till honom i födelsedagspresent), och låta Foxan leka av sig lite.

 

Nå, glad på den här dagen. Alla hjärtans dag. För att fira denna dag, kommer jag och johan göra egen Sushiii. Fast, imorgon. Vem orkar fira på riktigt på en torsdag? Nå inte då vi. Inte för att vi bryr oss desto mer över den här kommersiella dagen.

Man får bara en massa skuldkänslor, enligt mig. Som jag och Klaggen diskutterade, är man singel vill man ha någon att fira med. Är man ihop med någon så bryr man sig inte. Ahhh, the logic of humanbeings... we suck.

 

 

Det ser ut som att jag blir kvar hemma resten av veckan också. Hade tänkt att gå till jobbet imorgon, tidigare än läkaren tyckte, men folk verkar anse att det är lika att jag är hemma. Jag är inte frisk, men inte jätte sjuk heller. Men chefen vill inte direkt att jag kommer dit och fortsätter sprida runt .. vilket är förståeligt.

Det här   =   as jävla lite pengar nästa månad.

 

Som sagt så blir det ultimat jävla sparande som gäller närmsta månaderna. Jag är ledsen folk, jag kommer vara as tråkig. Svinsugen på en massa bio och sånt där som egentligen är onödigt, men varje gång jag börjar känna att jag släpper på mig måste jag säga följande "Hälsan och Resa är viktigare än det här impuls köpet." oooch repeat. (kanske jag kan unna mig en bio nångång det är trots allt en stor del av mitt liv men JAJA.)

 

Hämtade hem mig ett löpband idag också. Ska testa hur det här går. Nu saknas bara ett par rejäla träningsskor så är jag redo att möta mitt nya öde. MEN löpbandet hör till min hälsa. Utan min hälsa för det nya... besväret som jag har fått, så kommer jag inte ha ett gott liv om jag inte ändrar på det. Jag behöver träna annars slutar jag upp som invalid till åldern av 25. Nä, nu överdriver jag. Men man vet aldrig, och jag vill inte lämna det till chansen. Har jag chansen att övervinna det här innan det har blivit värre så är det precis vad jag tänker göra. Det kostar mig skjortan, men det är vad som behövs. Annars kan jag inte ens resa nånstans.. utan resa   =   suicide Cindy.

Men ja - så, kommer inte handla nånting mer än vad som verkligen behövs. Ska hålla mig en jävla lång bit borta från alla shoppingsidor. (varit svin sugen på ett par nya skor men jag ska fan inte gå in och kolla på nånting. NOPE; she said crying to herself... )

Ska undvika att gå på stan - och är det något jag verkligen behöver så ska jag ENDAST gå på stan för att köpa just det, inga sidetracks fönstershopping eller annat skit som gör att man alltid köper nånting extra.

 

in other words... PRAY FOR ME ,_______,

 

Idag känner jag mig lite bättre. Men vem mår inte bra på fettisdagen?? Semlor idag liksom. Gör vem som helst glada. Smällt på mig mitt ansikte. Varit helt utan smink i över en vecka. Har känt konstigt att inte känna igen sig själv i spegeln, haha. men det är bra utan smink. Reality check. Tur att man inte träffade på någon när jag var på sjukhuset iallafall, ingen hade väl känt igen mig haha.

 

 

Jo, så atte, jag blev sjukskriven en vecka till. Andra veckan nu då. Kanske blir friskare snabbare, men yeah, läkaren intygar en vecka till. Skönt, men inte skönt om ni förstår. Men jag är nöjd. Skönt att vara hemma å så, gråta lite för sig själv. haha, nämen fast jo. Hårda tider, men idag fick jag en glimt av en bra känsla. En glädjande känsla. Det är ett bra steg framåt. Bara att fortsätta så här då så är jag tillbaka snart.

 

Det här blir ett par dyra månader jag kommit på. I och med min nya diagnos, lär jag få köpa in en massa dyra ting. Det känns tungt faktiskt, att veta. Pengarna finns ju så klart, men man hade velat spendera det på nånting annat. Nån som känner sig lite sugen på välgörenhet och ge mig lite cash????I said prettyplease.

 

Ärligt talat så vet jag inte hur många filmer jag har sett under den här tiden. Helt sjukt många skulle jag gissa på. Idag såg jag på Tron. Den var bättre än jag trodde, och intressant gjord. Jepp, Jag gillade den. Nu väntar snart Sin City. Sen finns det också nya avsnittet av The Walking Dead som jag väntat på sen typ.. november. JAGHARLÄNGTATSÅMYCKET.