.

Ja, då har det snart gått ännu ett år.

Om man hade frågat den 18åriga jag, hur mitt liv skulle se ut idag, så hade jag aldrig trott dom. Mitt liv idag är absolut inte det jag hade förväntat mig, men det gör det inte till något dåligt. Utan snarare, så kanske det blev bättre än tänkt. Det blev bättre.

 

     Jag har snart varit tillsammans med Johan i 6år. Det känns fortfarande som att man nyss blev tillsammans, så det känns konstigt att säga så många år - och de som sa när man blev ihop att det aldrig skulle hålla, kan ju få äta sina ord idag.

 

     Det här året har jag även gjort något som jag aldrig trodde att jag skulle våga. Jag åkte ju till Hawaii helt ensam, och gick skola där i två veckor. Det kanske låter lätt som en plätt för de flesta normala folk, men för mig var det en av de största utmaningarna jag hade kunnat ge mig själv. Jag klarade det galant, med perfekta betyg - I might add. Det känns bra när man växer som person och jag har nog aldrig känt mig starkare i mig själv än i år.

 

     Jag har även skrivit upp mig på att klara min matematik, och försöka vinna över min Dyskalkyli som är min absolut sista hinder i mitt liv. Det ämnet som bara ordet, Matte, kan få mig att bli tårögd. Det är så många undertrycka känslor angående ämnet, negativa känslor, som inte borde finnas hos barn, som finns kvar idag. Jag ska göra mitt bästa att klara den utmaningen också, men det är nästa års hinder. (Jag startar 12 Januari.) Går det inte, så får man prova en gång till.

 

Ja, i och med Hawaii, besökte jag USA för min tredje gång, samt att jag har rest till Tjeckien och besökte Prag.

Att resa är ju trots allt min absoluta passion. Jag har även nya resplaner för nästa år, och det kommer bli så spännande. Det är nog det bästa med varje år, för då vet jag att det kommer nya resor.

 

Jag har jobbat min andra säsong på ICEHOTEL.

 

     En till sak som jag aldrig trodde skulle hända, är ju att jag har ordnat ihop en egen filmhelg till Folketshus Prisma. Premiär 9 Januari. Det känns oerhört pirrigt men roligt. Jag hoppas verkligen att det blir åtminstone någolunda lyckat. Man är ju medveten om att filmerna inte är det mest populära idag.

I och med denna helg, så har jag även blivit filmad av Oddasat SVT, vilket var weird. Har inte sett ännu intervjun, men det kommer man nog få skratta åt. Jag är inte van att vara framför kameran om man säger så.. jag är den som är bakom haha. Men spännande hursomhelst.

 

Jag har både förlorat vänner, och fått nya vänner.

 

Det är nog vad jag minns mest av det här året. Man får gå igenom ens dagbok om inte annat, där finns det ju alltid mer detaljer.