Without you
Jag hade kunnat skriva så mycket idag. Skrev på jobbet också. Men tyvärr, så kan jag inte skriva ned det här då folk antagligen skulle ta illa upp. Det får duga med det i mitt huvud.
En dusch av depression och tomhet fick jag idag.
Det där vanliga som jag känner ofta. Ni vet ju, ni läser ju allting om det. Det tragiska är att ni som läser inte förstår, eller ens vill förstå. Bryr ni er? Jag vet inte.
Det finns inte många idag som kan göra något snällt åt någon annan. Jag har väldigt svårt att förstå såna människor. Men - sakta men säkert blir jag lika egoistiska som dom är och den där frågan får sig snart ett svar.
Antar att det i grund och botter kommer fram till det här; Du är ensam.
Istället för att förändra det, tror jag många människor tar det som en ursäkt att göra vad de vill. Att man bara har en person att lita på, och det är en själv.
Hela mitt liv har jag försökt förneka det folk sagt om det ämnet, jag har varit stark och sagt att människorna hjälper varandra. Men nej... som sagt. Börjar också jag sjunka in till det egoistiska.
Det förstör mig. Tär mig. Förändrar mig. Till något jag inte vill, men jag kan inte stoppa det. Känner någon annan det här? Hatar att inte vara i kontroll. När jag var liten och mobbad, så slog jag inte tillbaka med en anledning "De ska inte vinna över mig." De ska inte få rätten att förändra mig. Men, ja.. jag är trött.. jävla värld.
Idag kom det in en kärring som trodde att hon kunde köra över mig.
Hon spatserade in och sa "Har ni kvar ljusen i källaren?"
Jag - "Jag vet inte vilka du pratar om. Men vi har ett par ljus, men inte till salu."
Hon började snacka om en kvinna med ljust hår, och att de hade en deal. Jag sa "Maggan?"
Hon verkade bara nicka och använda henne sen som alibi "Jag och Maggan, har en deal." Så säger hon sen att hon ska gå ned dit. Jag sa att jag inte vet om chefen vill att kunder går hursomhelst i lokalen, och hon säger då att hon känner Gunnar. Jag sa ju då att jag vet inte vem kvinnan är. Jag vet inte om hon känner han eller inte, och inte heller vilken deal hon ska ha med Maggan. Hon blir upprörd, och går ned ändå, jag följer med.
Sen säger hon att hon betalar 3kr för varje ljus. Jag säger att det står 5kr på lådan. Det är vad jag säljer dom för.
Hon blir jätte sur, och stampar ut och skriker att hon ska kontakta Gunnar att jag är en oförskämd tjej som inte har bra kundservice. "Gör det du :))))))))))))))" svarar jag kvinnan.
Vem fan tror hon att hon är? Man klampar inte in till tex LKAB förbi alla vakter och säger "Jag känner en kvinna med blont hår. Jag får vara här." De hade bara skrattat. Det är ju så på alla ställen. Endast Personal tillåtet, brukar finnas på många ställen. Jävla idiot. Jag kan inte ta hennes ord, det måste vara bevis.
Eller att jag knallar in på Coop och säger att jag får köpa makaroner till priset av 3kr. Jag har en deal med en av försäljarna. Det blir mer och mer skrattretande desto mer jag tänker på det.
Hursomhelst, vart jag sjukt arg, och dagen blev dålig efter det.
Nu ska jag bänka mig med oboy, nån macka och på med yammiepantsen.
Kommentarer
Postat av: Tina
Men fy.,, Hoff att sånt där händer ens:/
Postat av: Bobo
Man får försöka hålla hoppet uppe och tänka på de som ändå är snälla och ställer upp och försöka skita i de som utnyttjar en.
Haha, du verkar nästan ha stördare "kunder" än vad jag har xD Men man slutar ju fan aldrig förvånas över hur folk beter sig.. Bra liknelse förövrigt med makaronerna.
Postat av: Chris
Try and not let it get to you, if people dont talk you are left to deal with the shit in the middle. Keep you spirits up, your better than that!
Trackback
