.

Såg precis rullen Remember me - kan knappt se mellan tårarna. Filmen gjorde precis det den ska göra, den nådde fram till mig på flera sätt. Jag kunde relatera mig med praktiskt sett alla karaktärerna, men speciellt med den lilla flickan som är mobbad och huvudrollen Tyler som var arg på grund av vissa omständigheter.

Jag brukar inte vara en person för såna filmer, men den var överasskande, och väldigt bra. Se den gott folk om ni har slut på filmtips. Den är rätt gammal nu, eller ja, nått år. Så det är dags för er.

Hade tänkt fortsätta skriva en massa filosiferande tankar, men på nått sätt så stannar jag alltid upp när jag går för djupt. Jag blir rädd. Rädd för att bli dömd, antar jag. Det ligger kvar i mina rötter att inte säga allting jag tänker på. Något jag lärt mig, att gömma mig själv.

Så, ni får vara utan de tills vidare. Nu ska jag slå på en till film och drömma mig bort till en magisk plats.