an eternal search for that what is lost
Jag var så säker på vad livet var. En sådan perfekt plan. En förståelse. Ett gemensamt engagemang - tills det försvann. En plötslig dag visste jag inte vem jag var längre. Vad livet var. Vad du var. Vem du är.
Finns du kvar därute?
Ibland tror jag att jag kan känna dig. En lätt beröring på min axel. Jag ler och vänder mig till dig, men du är ingenstans. Mina läppar tappar sin gnista och går på automatik. Ska jag verkligen sjunka dit? Och även om jag gjorde det, vore det så fel? Vad skulle det innebära? Allt.
Det skulle innebära allt.
Jag fortsätter vandra och hoppas att jag stöter på dig igen, för om du inte finns där ute vet jag inte vad jag gör. Utan min hållhake, kommer min mörka tvilling och förstör mig. Förstör dig oss allt.
Snälla, ge mig en hint. En hint på livet. En hint av världen.
Kommentarer
Trackback
