.

En simpel tanke blir till en simpel känsla - som sedan blir till hjärtklappningar.

Efter det kommer att man tappar kontrollen över ens händer. Man börjar att skaka. Sedan börjar resten.

Ens inandningar tappar syfte och blir till att hålla andan - men det gör det hela värre.

Hjärtat kryper sakta upp till halsen. Där är den tills jag lyckas arbeta bort den av många år av träning.

 

Men det är alltid lika obehagligt. Tur att skriva hjälper. Åtminstone lite.

 

Mina ord är min hjälp.

 

Jag färgade håret idag. Lika nervös som alltid. Tänk om, tänk om, tänk om - det blir fult.

WELL WHO GIVES A FUCK. Ingen kommer ihåg en fegis, som en av mina vänner brukar säga. Det sa jag för mig själv, och färgade håret. Det blev faktiskt bra. Lite mörkare rödbrun, stolt och nöjd.

En ny start. Men även nu kryper tankarna tillbaka. Det hjälpte bara en stund..

 

Jag välkomnar min alltid väl trogne vän, Matusalem Rom - och Fredrik ska komma förbi för lite blasting av zombies i gamla gode COD.