.

Varje dag känns det som att jag sakta dör. Någon som har ett hårt tag runt mitt hjärta, och vägrar släppa.

Panikångest, varje dag har nu blivit en vana. Det gäller att lägga sig tidigt, då man vet att det tar ca 1-2h att somna med hjärtklappningarna. Annars orkar man aldrig upp nästa dag, för att börja om på nytt.

Än en gång, ville jag skriva nånting här. Men på den grund av att folk läser detta, kan jag inte skriva allt. Inte ens nästan. Det gör ont också.

 

Frihet kostar, som min vän Klaggen sa häromdagen - och gav mig en dålig uppenbarelse. Det är sant. Antingen kostnad på en som person, eller riktiga pengar förstås. Fan ta denna värld.

 

Jag var och drack i fredags. Det var väldigt kul, förutom att jag fick lite svårt att 'gömma mig'. Det brukar inte vara svårt, men i fredags gick det inte. Folk märkte det. Det skrämde mig lite grann. Von meiner brennende Liebe

Bakisen kom inte bara med illamående, utan också personlig ångest. Det är dags att öppna mig. Åtmintsone lite. Jag ska försöka. Jag måste testa nånting annat, eftersom det som är nu fungerar uppenbarligen inte.

 

Nåväl, jag ska laga lax med hemmalagad potatismos till matback, sedan bär det av till farsan för lite lugnande med att elda i kamin, kanske en bastu, och en film+käk på det.