.

Jag vet helt enkelt inte.

Har nu stannat i Morjärv medan Johan och farsan kilade tillbaka till kalla hemstaden. Blandade känslor fortfarande och huff - jag kommer nog aldrig bli av med dom. De kommer nog vara med mig oavsett vad jag väljer att göra med min tatueringstid nu på tisdag.
Antingen så gör jag det, eller så gör jag det inte. Inte mer än det egentligen. Jag är ju nöjd med mig ändå, men jag kommer alltid ha i tankarna oavsett vad jag gör. Gör jag den kommer jag tänka att jag inte borde gjort det. Gör jag det inte, kommer jag alltid undra hur det skulle vara. Jag vet att jag skulle vara nöjd med den om jag hade gjort den, men jag vet inte hur länge. Det kanske bara är en idé jag tänkt på, som med alla saker. Man vill ha, köper, sen blir man leds. Men tatueringen är ju permanent.
Jag måste helt enkelt finna den jag är antar jag. Bli mer säker. Eller så bara göra det en gång för alla.
I grund och botten så orkar jag helt enkelt inte tänka på det här längre. Jag är leds. Skulle inte förvåna mig om jag hade fått magsår efter alla dessa tankar jag haft de senaste åren om just det här ämnet. Tatuera eller inte tatuera.
Hursomhelst, det finns roligare saker i livet. Saker jag värderar högre. Det får trösta mig när tankarna sakta gör mig galen. Men vem vet, jag har fortfarande en halv dag kvar att bestämma mig.
Ska försöka stänga av mig ett par timmar hade jag tänkt. Vi ses i filmvärlden gott folk.