.

Det känns som att ingen delar mina drömmar att se världen. Jag känner mig ensam. Jag väntar och väntar men ingen vill med. Kanske en snabb resa nånstans, men det verkliga, en oförglömlig resa, det vill ingen på. Jag funderar varenda dag om hur jag ska gå till väga för att få ut varenda krona ur mina väl sparade pengar. Det är svårt. Och det blir ännu svårare när man inte vet vad som är äkta känslor/tankar eller bara ens manipulerade huvud som försöker skydda ens slavpengar. Svårt att förklara kanske. Men jag måste göra det. Och det måste ske väldigt snart. Gör jag det inte blir jag en bitter kärring redan till åldern av 25. Det här går inte - det är mitt liv. Det är NU. Det är dags att göra något åt det här. Fortfarande står dörrarna öppna för folk som kanske är sugna på en resa som är längre än en månad. Annars får jag helt enkelt resa ensam och växa som en individuell människa. Inte helt fel det heller, men delad lycka är det bästa. Men snart bokar jag flyget, och sätter ett datum för en ny del av mitt liv.