.

Idag fick jag en sån där känsla igen. En som säger till mig "Cindy.. du är så jävla korkad. Du kan lika gärna dö. Du förtjänar inte att finnas."

Inte förstås en person som sa det, utan jag själv till mig själv. Matematiken, du min eviga fiende. Jag kommer aldrig ifrån dig - och du sårar mig lika hårt varje gång. Hatar den här skiten. Kanske inte hade tagit så hårt om folk bara hade accepterat det här, men istället vill folk Alltid retas, skratta och peka finger på den dumma blondinen. Okej, nu överdriver jag lite. Men det är så det känns, och ibland så det är.

Nåväl, jag gör det jag alltid gör. Lyfter upp mig själv så gott jag kan. Sjunger just nu, varit och hämtat pizza ingredienser sen blir det å mysa med Johan. Vi firar idag 3år och 7månader. De ni, det är en jävla tid det.