.

'jag känner stressen komma över mig som en stark havsvåg mot bergens hårda kanter. vad ska jag ta mig till? jag är fast. dömd. kanske till och med ogillad. pengarna sinar - som egentligen inte betyder något och ändå betyder det allt. jag vänder mig till vänner som antagligen inte kan hjälpa - eller kan dom? vad vet jag..

min väg som var så upplyst verkar nu vara helt uttömd på sina ljusa gnistor. det är knappt så jag kan se mina fötter - knappt så jag inte ens kunde känna igen mig själv om jag hittade en spegel i vattnets vågor.
jag ser inte hoppet som jag brukade göra, och ändå kan jag inte förstå vad som ändrats. jag trodde jag var densamma, men det är bara att inse verkligheten att jag inte är det. Å andra sidan, vem kan vara samma människa när de fått se den bittra sanningen bakom vackra lögner? jag vet vad som är felet, men jag vill inte erkänna det. se vad det egentligen är och vad som jag så enormt har förstått fel..
trots alla mina tunga bekymmer stiger jag upp när jag egentligen vill ligga ned under täckets trygga värld. sakta sjunka in i en djup sömn och vakna när det känns rätt - när jag är i den tiden jag borde vara i. För den här tiden.. ojojoj... så fel den är.'