.

Nu ska jag dra lite ego snack för en gångs skull. Om saker ni inte bryr er om men som har stor del i mitt liv. Jag har, sen flera år tillbaka försökt komma upp i filmbranschen med egna filmmanus. Jag skriver då skräckfilmer - och har ett helt fullt klart manus som jag fått hjälp med av Filmpool Nord och så där.
Grejjen var att jag skulle fortsätta skriva på mitt nya manus, men har tappat motivationen. Mest på den grund av att det är så svårt att flytta från Kiruna. Jag är så oerhört deprimerad här och desto längre tid jag är kvar - desto mer tappar jag orken att fortsätta att försöka dra igång en flytt hela tiden. Johan gör inte sånt själv, så det är jag som i stora hela sköter allting som har med flytt & jobb i andra städer att göra.
Det är tungt att sköta allt själv men mest att hålla sitt hopp uppe att "jag kan". Jag vet med säkerhet att om jag bara fortsätter kämpa så kommer jag en dag vara på röda mattan och se mina filmer gå på premiärer. Jag vet att jag är bra. (hur kaxigt det är låter. men jag tror på mig själv.)
Men, det är vägen dit som är så lång och .. tung.  Har precis skrivit lite med en svensk som är i USA och jobbar för ett filmföretag. Hon gav mig lite hopp i sina ord om att man inte ska ge upp och att ingenting är omöjligt, även om man råkar befinna sig i (jävla) Kiruna. Så, jag ska försöka igen. Om jag bara sätter igång min inspiration så kan jag skriva klart manuset på en vecka om jag vill det. Kanske borde dra igång en hög vampyrfilmer och skriva då?
När jag blir arbetslös igen efter sommarjobbet kanske jag bör sätta mig i ett rum och bara skrivaskrivaskriva. Ha ett minimum på 20 sidor/dag. Om jag lyckas rycka upp mig hinner jag kanske skriva halva manuset innan mitt sommarjobb börjar. ah nu har jag babblat nog. Ingen har väl ens orkat läsa igenom ett tråkigt långt tal. hejdå.