.

fan så jag hatar att jag är så jävla feg. fan också. om jag är två stycken så vågar jag det mesta, men när jag är ensam så blir jag som den gamla jag som  inte vågade ringa eller knacka på andras dörrar. off, så leds att jag inte kommit över den där delen av mig än. jag har blivit mycket bättre på att våga. men tydligen, inte nog bra.

iaf, dilemmat; blev alltså inget av det. utan jag stannar i fasters hus, ensam, och dör. om ni är i morjärv, give me a call.