howling dreams

Fyfan vilken awesome dröm jag haft. Den var som en film. Sammanfattar den lite lätt;

Jag var en son (ja, lite weird.) till en mäktig familj vars det är tradition att skicka sina söner och döttrar till ett träningsläger för varulvar. Jag ville bli lika bra och respekterad som min äldre bror, så jag drog dit så fort min ålder var inne.
Väl framme, var alla snälla och det var kul. Däremot, började jag lyckas väldigt bra på alla tester och generalen fann tycke för mig vilket fick alla vänner på lägret att bli väldigt sura. Efter att de kastat mat på mig i kafeterian slog jag ned alla framför mig och förvandlade mig till en varulv för första gången och sprang ut ur lägret där man inte fick vara. Där hittade jag en medaljong gömd bakom ett gammalt stenskjul.
Generalen skickade direkt hans bästa till att fånga mig. De missade mig totalt men jag gick tillbaka på egen hand - där generalen väntade jävligt  ilsken. Han lyfter upp mig med en arm och håller den hårt under mina revben. Medans han pratar och läxar upp mig, trycker han handen genom mina revben så hårt att jag varken kan röra mig eller andas. Smart som han var, tog han in mig till rastgården så alla kunde se. När han släppte mig, kände jag hur kroppen stannat och hur länge det tog innan jag kunde röra mig igen.
Efter det visste jag att generalen inte gick att lita på. Och jag ville ut. Här närmar sig drömmen mot sitt slut, då jag bestämmer mig under en träning att försöka med allt jag har att fånga djuret först - jag får oerhörda krafter och blir hundra gånger snabbare än de andra varulvarna och når fram till djuret.
Efter det här, börjar jag leta information om medaljongen jag hittade tidigare, men allting är som raderat. En vän säger att det är en gammal profetia av nått slag, men att det också är en myt.
Med tanke på mina krafter som är större än de andras, tänker jag att jag är utvald. Att ta ned generalen för alltid.

Här väcker johan mig. det var en awesome dröm. Det visade sig iaf att generalen hade gömt en hel stad för at han skulle få leda våran "värld". nåntingnånting. jag hann inte snoka runt så mycket. Ungefär sådär såg vi ut när vi var förvandlade.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0