.

Det finns en tid då jag känner mig totalt ensam.  En påminnelse om mitt förflutna. Antingen på bild eller i ord. En tid då jag var mobbad och jävlig, så börjar jag må dåligt - tills  jag  kommer  på  en  sak. Jag gick igenom större delen av min barndom ensam och stark. Vad folk än sa om mig, var jag alltid mig själv. Jag gjorde vad jag ville, var  den  jag  var. Vad bryr jag mig om folk inte gillar mig? Inte ett skit, egentligen. Jag har ju klarat mig fint hittills.