.

Lever jag fast i det förgångna? Är det en bra eller dålig sak? Behöver det betyda något? Förlorad i tron av något som inte längre existerar? Är jag det som kallas vacker, även med en ny tradition? Jag ser på det annorlunda än majoriteten, gör det mig konstig? Skulle man säga att det är en förlängning av min personlighet eller ett svek mot det jag tror på?

Min egen personlighet slår ut sig själv medan jag står i mitten och förblöder.